Lite smått & gott

Kan ju inte låta bli att nämna något om valet i söndags. Det är helt sjukt att SD har kommit in i riksdagen, börjar ju helt klart fundera på vart detta land är på väg. Det jag tycker är skrämmande är att i alla olika sammanhang vi befinner oss i så finns det någon som har röstat på SD, det går inte in i mitt hjärnkontor.

Nu till annat som är roligare. Vi har blivit husägare vilket är helt underbart. Imorgon är det besiktning så det är väl bara för mig att sätta på mig oömma kläder och följa efter besiktningsmannen eller kvinnan för att se vad de har att säga.

Idag har det hänt saker här hemma. Dagen började med att R nästan fick tag i min plattång (som var varm) och i nästa stund försökte han resa sig med hjälp av vår spegel som hänger i hallen. Som ni förstår var inte jag riktigt med på detta då han tidigare alltid har suttit kvar där vi har satt honom. Dagen slutade sen med att han med hjälp av soffbordet drog sig upp till stående. Jag var inte riktigt med på detta heller då jag satt och skulle mms:a "dagens" till nära och kära för att visa att han sitter på golvet och försöker resa sig upp men att han inte riktigt lyckas med detta. När jag tittar upp från mobilen för att ta ett kort så ser jag helt plötsligt att R inte sitter på golvet utan han står upp med ett stort leende och samtidigt utropar han ett glädjetjut.

Kram!
/L

Besök på lekplatsen

Den senaste tiden så besöker vi nästan dagligen någon lekplats då Rasmus tycker mycket om att gunga. Idag när vi anlände till lekplatsen var det en förskolegrupp och lekte. Rasmus fick roa sig med andra leksaker på lekplatsen innan någon gunga var ledig. När han väl satt i gungan så kom det en kille och drog i min hand och ville ha hjälp upp i gungan bredvid. Jag tittade mig omkring men det kom inte någon personal. Efter ett tag fick jag ögonkontakt med en personal och frågade då om det var ok om jag hjälpte honom upp. Jag förstod då att hon hade stått och iaktagit mig ett tag för att se om jag skulle hjälpa honom eller inte. När jag frågar så svarar hon mig irriterat att de inte hjälper barnen upp i gungorna eller klätterställningar. Klarar de inte det själva är de inte mogna för de aktiviteterna (bredvid satt Rasmus sex månader och gungade). Hon förklarade också att om de ska lyfta barnen hela dagarna så sliter de ut sig.

Jag kan förstå vad hon menar med att det är ett slitsamt yrke, men jag kan verkligen inte hålla med om att barn som är mellan två och tre år inte är mogna för att gunga. Dessutom är det ju svårt att komma upp i en "bebisgunga". Dessutom så kom hon inte fram när hon ser att killen står och drar i någon främling som inte tillhör förskolan utan låter det vara. När jag sen förklarar för killen att jag inte får hjälpa honom så står han fortfarande kvar och drar i min hand. Personalen står då på andra sidan lekplatsen och ropar att han inte kan gunga eftersom han inte klarar det själv. Det är helt ofattbart att en person som arbetar med barn inte förstår att hon inte kan ropa från andra sidan lekplatsen. Killen kunde inte släppa detta med gungningen så efter ett par minuter kom en annan personal och hjälpte honom upp. Hon lyfte honom inte upp men hon förklarade var han skulle sätta sitt ben och var han skulle hålla sina händer samt att hon höll fast gungan. Hejåhå så klarade killen att komma i gungan själv.

Vad har vi lärt oss av detta exempel?
1) Ropa inte på barn från andra sidan lekplatsen utan kom fram och prata med dem i deras höjd.
2) Barn kan komma upp i gungan själv om de får hjälp att visa hur de ska göra.
3) Jag vet vilken förskola jag inte vill att Rasmus ska gå på!

/L